Graviditetsdiabetes - diagnos, behandling och kontroll

Graviditetsdiabetes hör ofta ihop med insulinresistens och påminner därför om typ 2-diabetes. Vid dessa diabetesformer kan bukspottkörteln bilda insulin, men insulinets effekt är otillräcklig i cellvävnaderna (relativ insulinbrist). En del kvinnor med graviditetsdiabetes utvecklar typ 1-diabetes senare i livet. Dessutom finns diabetes som orsakas av genmutation (t.ex.MODY, Matury Onset Diabetes of the Young), där bukspottkörtelns insulinproduktion är otillräcklig. Denna typ av diabetes är dominant ärftligt dvs. samma sjukdom förekommer i flera generationer inom samma familj. MODY-diabetes påminner om typ 2-diabetes, men utvecklas ofta i en tidig ålder. En del patienter som lider av graviditetsdiabetes hör till denna grupp. Graviditetsdiabetes definieras som en diabetesform som konstateras första gången när kvinnan är gravid. Definitionen omfattar därmed alla typer av diabetes och man kan först efter graviditeten med säkerhet säga vilken diabetesform det är frågan om.

Faktorer som innebär en risk för graviditetsdiabetes är bl.a. övervikt (BMI över 25 före graviditeten), förekomst av typ 2-diabetes i släkten, glukos i urinen, eller att tidigare fött barn har varit ovanligt stort vid födseln. Om man under den nuvarande graviditeten misstänker att fostret är storväxt finns det skäl att göra 2-timmars belastningsprov.

För att fastställa graviditetsdiabetes används ett 2-timmars sockerbelastningsprov där man intar 75 g glukos efter 12 timmars fasta. Före mätningen av glukosvärdet bör man inte följa den kost som gäller vid behandling av graviditetsdiabetes, utan istället under 2-3 dagar äta mat som innehåller rikligt med fiberhaltiga kolhydrater. Belastningsprovet görs oftast i graviditetsveckorna 24-28 hos kvinnor med risk för graviditetsdiabetes. Vid behöv kan belastningsprovet göras tidigare, men den skall upprepas t.ex. i 28:e graviditetsveckan om testen var normal. Sockerbelastningsprovets gränsvärden är fasteblodsocker 5,3 mmol/l, 1-timmes värde 10,0 mmol/l och 2-timmars värde 8,6 mmol/l.

Om endast ett värde är avvikande räcker en diabetes diet som behandling. Om 2 eller 3 värden är avvikande görs en dygnskurva under diet. Syftet är att se om dieten kan hålla blodssockernivån tillräckligt låg, eller om man dessutom behöver insulin. Om fasteblodsockret (före måltid) under uppföljningen är upprepade gånger över 5,5 mmol/l och/eller värdet efter måltid (1,5 tim.efter) över 7,8 mmol/l krävs förutom diet även insulinbehandling. Vissa sjukhus har som gränsvärde 7,3 mmol/l efter måltid.

Ett foster kan i livmodern växa onormalt mycket (makrosomt foster) hos en kvinna med graviditetsdiabetes. Bara 4% av de barn som föds av kvinnor vars diabetes skötes med diet är stora till växten. Detta avviker inte från antalet stora foster som föds av kvinnor som inte har diabetes. Om man förutom kostförändringen måste ge insulinbehandling fyrdubblas (16%) andelen stora foster. Detta beror inte på insulinbehandlingen utan på moderns förhöjda blodsockervärden innan behandlingen inleds. Graviditetsdiabetiker vars diabetes kontrolleras med lämplig kost skickas 3-4 veckor före beräknad födsel till förlossningssjukhusets moderskapspoliklinik för bedömning av barnets storlek samt för planerig av förlossningen. Principerna för uppföljningen av graviditetsdiabetiker som behandlas med insulin under graviditeten följs upp noga, och förlossningarna sker på ett centralsjukhus.

De kvinnor vars graviditetsdiabetes sköts med diet löper senare under livet 10-40% risk att insjukna i typ 2-diabetes. Motsvarande siffra för graviditetsdiabetiker som behandlas med insulin är över 50%. Därför bör alla kvinnor som har haft graviditetsdiabetes mäta blodsockret 6 och 12 månader efter förlossningen och därefter minst en gång om året.

Kari Teramo
Professor, specialistläkare i kvinnosjukdomar och förlossningar